Tårarna forsar

Jag vet inte hur mycket mer jag orkar, hur mycket mer jag ska stå ut med.
Han gör fan precis vad som helst för Jenny och hennes pojkar.. men typ inget alls för mig. Även om vi typ är överens om att det vi ska flytta isär, så tycker jag inte han ska behanda mig som han gör. Det är så förbannat jäkla ansvarslöst,respektlöst.. Han kan väll få den där där jäkla människan o hennes jäkla ungar.. men måste han göra massa med henne och få mig o känns mig som ingetting? Har andra ord för henne men utav respekt sägerjag itne det.. itne för att någon har denna bloggen, men ändå. Man ska visa respekt.
Sen det att jag vill verkligen ha den där lägenheten,och jag är först, men inte lätt att hitta borgenär, ingen som vill ställa upp.. känner mig så jäkla hatad o oälskad... som om jag inte förtjänar något eller någon. Känns just nu som om jag skulle kunna göra totte sällskap i himlen.. Maximus förtjänar inte att ha mig som mamma, han förtjänar bättre...han är dne mest underbara unge som finns på denna jord.. tycker bara synd om honom att han har mig som mamma...
Jag är nästan hundra på att jag ska göra något dumt med mig själv.... vi itne ha det så här.. vill inte att Maximus ska bli lidande.. visst han bir lidande i början när han inte får träffa mig.. men ska skriva ett brev till han som han ska få öppna när tiden är kommen.. förklara mina tankar och varför..men framförallt ska han få veta att jag älskade honom mer än livet
Nu är bara frågan när/var/hur....vill att det ska gå snabbt